Nostalgi

När jag läser igenom mitt första inlägg så hakar jag upp mig på en sak, min första elgitarr...
Julen 1988 och alla julklappar är utdelade, trodde jag. Pappa försvinner ut i köket och hämtar ur städskåpet en alldeles riktig elplanka, JUBEL!!!
Jag kommer inte ihåg om den var inslagen eller inte men i övrigt är allt glasklart. Jag hade innan detta aldrig riktigt intresserat mig för att själv spela musik, visst hade jag försökt tappert med blockflöjten på kommunala musikskolan och försökt få pappas gamla ackeguror att låta som Ace Frehleys Les Paul men nu blev det ju på riktigt!

Det var inget märke på den, ingenting jag tänkte på då. Den hade en Les Paul-kropp och var omlackad svart med vita stänk, den såg ut som en stjärnhimmel.

Jag och den gitarren fick X antal timmar tillsammans framför spegeln men då jag inte lät någon visa mig hur jag skulle spela på den så blev det mest ett komplement till min gamla luftgitarr. Pappa hade kopplat ihop den med en gammal grammofon så att det skulle höras när jag spelade men då det lät ganska likt dom vanliga akustiska så blev jag snabbt less. Jag fick även ärva pappsens gamla ljusblå Hagströmstärkare men den hade inte heller dist så efter ett par år hamnade både guran och stärkaren i ett hörn.

En dag var den borta, kommer inte ihåg hur men borta var den. Gissningsvis hade mamma lessnat på att flytta runt den i förrådet och ställt den i soprummet istället, hon har aldrig erkänt men jag tror att det gick till så.
Iochförsig så var den ingenting att spela på, halsen var sprucken efter ett "gig" på kyrkskolan.

Såhär i efterhand så saknar jag den lite, utan den hade jag förmodligen inte gått den väg jag gått, och något som gett mig så mycket förtjänar ett bättre öde än att ruttna bort på en soptipp. Jag hoppas att någon sopgubbe hittat den och tagit hem den till sin son eller dotter, kanske har dom haft lika kul med den som jag hade...