Får man verkligen se ut hur som helst?

Den frågan är det många som ställt sig när dom sett Dwight Yoakam första gången, det gjorde jag också. Råtighta jeans, boots, hatten neddragen över ögonen och alltför ofta med en skjorta som ser ut som en julgran.
Jag har tagit det till min uppgift att sprida countrymusiken till folket och många gånger har jag försökt att sälja in Dwight, alla gånger med samma resultat; "Hur fan ser han ut?!". Det är tvärt omöjligt att övertyga någon om att han är helt otroligt bra när dom ser honom innan dom hör honom. Ett undantag, min sambo, hon gillade Dwight, tills hon såg "Panic Room" och fick se honom utan cowboyoutfit, nu hatar hon Dwight.
Jag kan inte sluta älska honom...
Ända sedan barnsben har Dwight älskat Buck Owens och hans underbart svängiga Bakersfieldsound. Med Bucks sound i bakhuvudet har Dwight tagit sig hela vägen till toppen, han är oerhört stor "over there", här hemma är det ingen som har hört talas om honom. Dwight har gjort något som jag avundas honom något så jävulskt. Sedan han kommit upp sig i musikkretsarna har han vid ett flertal tillfällen fått äran att spela med Buck Owens, dom har skrivit låtar tillsammans, turnerat tillsammans och förmodligen delat en och annan flaska JD tillsammans.
Nu säger jag inte att jag skulle vilja supa med Buck Owens, jag är inte ett överdrivet fan dessutom är han död, men tänk dig att du kunde göra som Dwight fast med någon du beundrar. Tänk dig att ta en kopp kaffe med Paul McCartney, prata fotboll med Noel Gallagher, Åka båge med Kris Kristofferson eller att få kompa Steve Earle på "Billy Austin". Jag själv har tänkt tanken oändligt många gånger, så fort jag tar upp en gitarr och stryker fram just dom ackorden så kommer drömmen. Jag är dock inte dummare än att jag inser att det aldrig kommer att inträffa men ibland är det bara så härligt att ignorera verkligheten och låtsas. Jag inser att jag i sinnet fortfarande står kvar där framför hallspegeln i Ås och spelar luftgitarr.
Får man då verkligen se ut hur som helst? Jo, heter man Dwight Yoakam och fick gnugga armbågar med Buck Owens så får man fan det.


2 Comments:
Visst får man se ut som man vill. Om man vill....! Ditt missionerande för countryn's spridning kan jag ju bara meddela att Kris Kristofferson har hamnat i min dator. Medvetet. Dessutom har jag faktiskt en Willie Nelson platta i hyllan. Vill passa på att säga att du har min stora respekt, det visste jag inte om dig. Coolt!
onsdag, maj 03, 2006
Country, YES!
onsdag, maj 03, 2006
Skicka en kommentar
<< Home