All the roadrunning

Tillbaka i Umeå efter en månad på resande fot. Först hem till Ö-sund för en omlastning sedan ner till GBG för att hälsa på storebror med familj. Fick gå på luciatåg med min lilla prinsessa som dessvärre monterade ner sin luciakrona mitt under uppträdandet och blev ledsen när den slutade lysa. Hade sen bokat ett dumt tåg till STHLM, istället för 3 timmar raka spåret med X2000 så fick jag sightseeing-turen med ett intercitytåg via Karlstad som tog 6 timmar. Väl i huvudstaden blev det en hel del öl med Andy och Pona och vi lyckades även hälla i oss X antal "Bloodshots"(tomatjuice, chili, vitlök och vodka) på Bröderna Olssons. La även ner en Ukrainsk årslön på kläder men det var det värt, har numera en riktigt snygg kostym samt den dyraste slips jag någonsin hört talas om...

Kom på vägen hem till insikt om att jag inte är någon storstadsmänniska. Under hela vistelsen i Stockholm hade jag en gnagande oro i magen, när jag passerade Ljusdal och såg all skog så släppte allt, jag vill bo i skogen, Jamtland Jamtland jamt å ständut.

Julen blev en konstig upplevelse, ingen storebror på besök, ingen snö och dessutom första julen utan henne, vilket också innebar första julen på 6 år som firades helt på hemmaplan.

Som tur var fick jag åka på svensexa på juldagen, riktigt ös på olika orter i länet! Och efter svensexa kommer logiskt nog ett bröllop. Just detta bröllop utspelades på nyårsafton i ett relativt avlägset fjällsamhälle, helt otroligt fin inramning med fjällen i bakgrunden, marschaller och äntligen snö på backen. Det kändes lite konstigt att "gifta bort" honom. Bröllopsfesten var riktigt rolig, smakade dock lite väl mycket på vinet och jag har bl.a. ett minne en hetsig diskussion med ett par huvudstadsinnevånare. Kvällen (morgonen) avslutades i källarbaren på vandrarhemmet med en hederlig trubadurstund med mig och dannyboy på gitarr och "sång".

Tillbaka i Umeå känns allt som vanligt, åt helvete... varför ska jag bo här? Allt för en titel. Om jag läser klart i Ö-sund så examineras jag som "Pedagogisk examen med fördjupning i musik och engelska" och om jag läser klart här får jag titeln "Musik- och Engelskalärare" vilken tydligen smäller högre i anställningssituationer. Frågan är bara om jag orkar med 2 år till 40 mil ifrån allt och alla jag älskar.

Imorgon sätter allvaret igång, plugga inför en omtenta i grammatik. Vem fan behöver grammatik? Huvudsaken är ju att vi förstår vad vi hör och säger! Dessvärre håller inte vår lärare i språkstruktur med om det :)

Det här blev ett ganska tråkigt inlägg men det skiter jag i, jag behövde skriva av mig.