en liten blogg om en hel del musik

onsdag, mars 21, 2007

For the good times


Och goda tider var precis vad jag upplevde igår kväll. Jag, min yngre bror och en vän till han var på Cirkus i Stockholm och såg en helt underbar konsert med ingen mindre än Kris Kristofferson. Har dock lite problem med vart jag ska placera den på min topplista över spelningar.
Rent musikaliskt var det väl ingen höjdare, Kris hade stundvis problem med att hitta rätt fingrar att sätta på rätt ställe på sin ohyggligt välljudande Gibson. Mitt i titelspåret kommer han dessutom på att han har fel munspel i hållaren och berättar (utan att sluta spela gitarr) att "you'll just have to imagine some soulful music being played".
Men vem fan bryr sig? Det är ju för i helvete Kris Kristofferson vi talar om, han hade kunnat suttit på en pall och läsa förra månadens Aftonbladet högt så hade jag varit nöjd. Nja, kanske inte riktigt men du förstår poängen!

Det är först nu, när jag ser honom live för första gången, jag inser att han egentligen inte är en artist som jag tidigare trott, han är en vansinnigt begåvad låtskrivare och en hyffsad skådis men absolut ingen artist. Denna insikt har dock ingen större inverkan på min helhetsupplevelse. Jag har ju trots allt fått sitta i två timmar och lyssna på låtar som "For the good times", "Help me make it through the night" och "The silvertongued devil and I" (för att nämna några). Jag hade konstant gåshud.

Det är något magiskt över hela tillställningen. 1500 personer sitter helt trollbundna av denne 70-årige, halvskröpliga svartklädda man. (Förutom några jobbiga jävla bonnläppar som skriker "yeeehaaw" och låtönskemål med jämna mellanrum). Jag har fortfarande inte riktigt smält det faktum att jag har sett en livs levande legend, helt otroligt...

Jag anar att detta inlägg blev en aning osammanhängande men jag har inte riktigt bearbetat alla intryck än, jag är fortfarande lite knäsvag (lillebror blev dock mer knäsvag när han såg Gessle och Winnerbäck i vimlet efteråt). Sammanfattningsvis; helt otrolig spelning och har du bara hört "Me & Bobby McGee" med Janis Joplin och "Sunday morning comin' down" med Johnny Cash så råder jag dig att investera i en Kris-samling (Austin sessions är ruggigt bra), och jag menar verkligen INVESTERA, dels för att han verkligen gjort sig förtjänt av pengarna och dels för att det är musik som du kommer att älska, för alltid...