Lust for life

Eller kanske snarare ett ofantligt hat gentemot det? Bilden ovan visar min nuvarande livsstil. Efter att ha tillbringat alldeles för många stunder liggandes i min källare hemma hos mor och far med fördragna gardiner och begrundat dem ojämna takstrukturen fick jag en uppenbarelse; så här kan jag väl inte leva? (kanske snarare en tankeställare men va faan...). en av de effekter detta fick var att jag helt sonika tog på mig mina 10 år gamla joggingskor och gav mig ut runt den, i Östersund, välbekanta tjockisrundan, det vill säga runt Frösöberget. Jag tänkte att detta var ett bra sätt att rensa huvudet och lyssna på talböcker, samtidigt som jag förhoppningsvis kan bli av med oönskat bihang runt midjan, att mina bröder dessutom utmanat mig på Göteborgsvarvet nästa vår fick bli ännu en bra anledning.

Mot mina förväntningar tyckte jag att detta självplågeri faktiskt var ganska njutbart och jag har numera inhandlat nya skor, speciella löparstrumpor, ett tillbehör till iPoden som ska räkna avstånd samt en väldigt fin tröja speciellt framtagen för löpning. Jag har en tendens att ständigt hitta nya områden att handla prylar inom... Idag fick jag dessutom låna en kombinerad GPS/Pulsklocka av hennes bror och roligare har jag nog aldrig tyckt att det har varit att plåga sig i 1.2 mil. Hur kul som helst helt enkelt! Den enda nackdelen var egentligen plågan att, på datorskärmen, se när man under rundan gått istället för att springa för att stilla sin förmodligen dödliga pulsnivå. Nu återstår bara utmaningen att övertala hennes träningsnarkoman* till bror att han inte har användning för klockan och att den kommer bättre till användning under vulgära löparrundor med mig än under stillsamma promenader med barnvagn och fru.

Bortsett från löpningen så har jag kommit fram till en hel del andra saker jag förbisett här i livet, henne... Mitt nästkommande uppdrag här i livet blir följaktligen att rätta till detta misstag.

Jag har fått jobb! Som vikarierande musiklärare på min gamla låg- och mellanstadieskola. Tjänsten är bara på 42% men då jag även ämnar skriva c-uppsatsen under hösten så passar detta mig alldeles utmärkt. Det skrämmer mig dock att jag inte endast skall arbeta som lärare i musik. Då tjänsten är på en högstadieskola, och inte på en gymnasieskola vilket jag är utbildad till, innebär detta att jag utöver mina musiklektioner även kommer att fungera som mentor för en samling sjuor! Hur går det till?! Jag har aldrig gjort nåt sånt förr! Jag ska dessutom hålla i kören och det är något jag fått ohyggligt lite utbildning för, jag kan ju knappt hålla i en uppsjungning! Men problem är till för att lösas och så tänker jag bemöta även detta problem.

Nu är klockan alldeles för mycket och mina vader hoppar snart i säng utan mig, det vill jag helst undvika så därför slutar jag här.


*Ordet "träningsnarkoman" är i detta sammanhang använt med en stor dos ironi