Varning!

Om du inte råkar vara väldigt stadd i kassan så råder jag dig inte att prova Häagen Dazs' Strawberry Cheesecake. Helt galet god och vansinnigt beroendeframkallande. Men smakar det så kostar det, 40kr för 500ml... För samma peng får man ca 2 liter vanlig GB-glass.

Börjar allvarligt fundera på att sluta snusa för att kunna finansiera mitt nya begär. Glass-Snus, Snus-Glass, hmmm... Nej, jag får nog hålla mig till snuset, det blir man iallafall inte tjock av! Dessutom skulle det nog se ganska dumt ut att sitta på en föreläsning och sprätta en bunke Häagen Dazs...

Puss

Satt idag och kollade runt i ett fildelningsprogram på vad folk hade på sina hårddiskar. Till min stora förtjusning hittade jag en herre som hade samtliga Kiss skivor prydligt inlagda i sitt musikbibliotek. Minnen flashade förbi och jag såg mig själv som 7-åring framför spegeln i Ås igen, blink, nu är jag 15 och står i en replokal i samma by och plågar min nyinköpta svarta Epiphone, blink, 16 år och ståendes mitt bland 30000 människor i matchande t-shirts samtidigt som Paul Stanley svischar förbi ovanför mitt huvud samtidigt som resten av herrarna på scenen pumpar igång "Love Gun" (da da da da, da da da da, da da da da da da da da da da).

Kiss är ett annat band som betytt mycket för mig, ibland känner jag nästan att dom betytt mer än The Beatles... Samma fenomen här som med Mötley Crüe, smyger in på storebrors (som jag förövrigt gratulerade på namnsdagen imorse via sms, han är ju min "Bror", Ha ha...) rum och tjuvlånar "Crazy Nights"-vinylen. Fram med en plywood-skiva formad som en grym elgura och sen är det bara att rocka loss.

Detta beteende upprepades vid varje skivsläpp t.o.m. "Revenge"-92. Sen Tog Guns n' Roses över ett par år innan Unplugged-konserten visades på MTV och det var dags att glömma bort cd-skivorna och damma av vinylen igen. Vid det laget hade man börjat få förståelse hur en gitarr fungerade på riktigt och att man faktiskt kunde spela så att det lät hjälpligt likt. I Ås på den tiden fanns ett par band som flitigt ägnade sig åt att kopiera herrarna från New York, och många sena kvällar tillbringades i diverse replokaler åt att hoppa in på en och annan låt eller helt enkelt sitta ner och njuta av att lyssna på andra som var bra mycket duktigare än mig på att spela. Kommer dock ihåg att jag hade något av ett paradnummer i "C'mon And Love Me"... (Tack till Nordin, Ehleskog, Janhagens, Hompa, Fjopp samt Pona för dessa stunder)


Nästa tillbakablick utspelar sig i hufvudstaden den 14-15 Juni, år 1997. Nu hade Kiss-hypen slagit till på allvar och i stort sett varenda ligist på Nyhedens högstadieskola hade ekiperat sig med Kiss t-shirt. Jag tror att det var sammanlagt närmare 20 personer i min bekantskapskrets som på något vis tagit sig ner till Stockholm för denna upplevelse. Själv åkte jag tåg med två vänner ifrån Krokom och det jag kommer ihåg av den resan var mest folköl och golvet på en lagomt städad SJ-toalett. Kiss skulle uppträda både lördag och söndag och vi hade biljetter till söndagen. På lördagen skulle vi bara ta en sväng ut till stadion och kolla på folk och eventuellt stå utanför murarna med slutna ögon och längta till morgondagen. Tack vare den svarta marknaden fick vi dock köpa biljetter även till kvällens föreställning till ett ytterst överkomligt pris så det slutade med att jag fick se mina barndomshjältar två gånger på två dagar. Själva konserterna var mest en blandning av rysningar, hoppande, skrik och emellanåt tårar (Peter Criss, ensam på en scen badandes i grönt, med "Beth" samt Paul med "Black Diamond"). Det var en helt sagolik upplevelse! Ett av de klart bästa konsertminnen jag har.

Än idag så är det första jag gör, när jag får tag i en ikopplad elgitarr, att spela solot på "Detroit Rock City". Mest för att det är det enda solo jag (nästan) kan bemästra fullt ut (jag är ju kompmusiker för guds skull!), men också för att det är varje elguras rätt att få det spelat på sig!

Tillbaka till starten. Ja, jag laddade ner några plattor från killen, MEN bara de skivor jag redan har på vinyl och varit för lat för att rippa. Är det några som gjort sig förtjänt av sina pengar så är det nämligen dessa herrar... tack ska ni ha...

Beatlemania(c)

Jag har... (bl.a)

...sett Paul McCartney live
...har sett The Quarrymen live på the Cavern i Liverpool
...har spelat med Arthur på the Cavern
...har varit inne på 20 Fourtlin road (huset där McCartney växte upp) och tittat ut genom samma fönster som omslagsfotot till "Chaos and Creation in the..." togs
...har varit på Penny Lane
...har varit vid Strawberry Fields
...har varit vid huset där John Lennon växte upp hos sin moster Mimi
...har varit utanför husen där George och Ringo växte upp
...har blivit aspackad på "The Beatle Drink (rum, scotch & coke)" på the Cavern
...har sett Eleanor Rigbys gravsten
...har varit i Woolton där John och Paul träffades första gången
...har gått över Abbey Road-övergångsstället i London
...har varit på Marylebone(?) station, där inledningsscenen från "A hard days night" spelades in och utanför rådhuset alldeles bredvid där Paul och Linda gifte sig
...har varit utanför "the sound studio" där Hey Jude spelades in
...har tagit fåniga kort på trappan till EMI-studios
...har varit utanför MPL och stirrat in genom fönstren och hoppats att Paul jobbar idag
...har varit på 3 Savile Row, Apple-huset
...har varit utanför Palladium där John tyckte att drottningen skulle rassla med sina juveler istället för att klappa händerna
...har varit utanför biografen där premiären på "Help!" hölls
...har druckit öl på samma pub på Mathew Street där Beatlarna blev fulla i sin ungdom, kommer dock inte ihåg namnet


Galen känns bara som förnamnet...

Idoldyrkan och tatueringar

Jag tycker att Beatles var ett ruggigt bra band.

Ganska orginellt va?

Som alla andra så har jag växt upp med Beatles i bakgrunden, jag är född 1980 så jag fick ju aldrig uppleva deras storhetstid men jag fick iallafall ett knappt halvår tillsammans med John Lennon :) Jag började nog inte börja lyssna på dom "på riktigt" förren 1997 då en mycket god vän tyckte att jag skulle börja spela med honom och en annan granne och då var det Beatleslåtar som gällde (detta projekt utvecklades så småningom till en liten orkester som kallades Arthur, men det är en annan historia).

Jag fick låna ett par skivor och sedan dess har jag varit en del av denna enorma skara inbitna Beatlesfantaster som finns runt hela jorden.

Egentligen finns inte så mycket att skriva om deras storhet som inte redan är skrivet, och jag tänker inte ge mig in på någon djupgående analys om deras musikalitet, timing, kreativitet osv...

Anledningen till detta inlägg är följande:
Häromdagen så undrade min särbo om jag ville ha ett presentkort på en tatuering i julklapp, och om jag skulle använda det. I många år hade jag planer på att tatuera in en sol på axeln, en likadan som Henry Rollins har på ryggen. Vet inte riktigt varför detta aldrig blev av, jag tror att jag helt enkelt kom på att jag inte var SÅ imponerad av herr Rollins att jag ville märka min kropp på samma sätt som han. Så mina tatueringsplaner har legat på is ett par år, jag har stundvis tillochmed bestämt mig för att inte märka min kropp överhuvudtaget, i någon mån gör man det ändå för att vara speciell men då alla redan är tatuerade så känns det mer speciellt att INTE vara tatuerad. Men när jag härom kvällen satt framför datorn och organiserade upp mitt iTunes-bibliotek så började jag lyssna på "With The Beatles"-plattan (vilket var den första Beatles-plattan jag lyssnade igenom "på riktigt") och genast slog det mig! Om jag ska ha någonting inpräntat i min hud för alltid så borde det väl fan vara nåt jag kan stå för? Och att jag är ett Beatles-fan kan jag står för.

Efter denna uppenbarelse började jag fundera på olika motiv och kolla runt på internet på befintliga Beatlestatueringar. Det finns inte så många snygga sådana... många har försökt att tatuera in medlemmarnas ansikten och det är väldigt sällan det blir riktigt bra. Efter mycket övervägande kom jag fram till det perfekta motivet...

Ber om överseende med skissen men jag gissar att du förstår idén

Nu återstår bara frågan om vart den skall placeras... Nja, jag har inte tagit det slugiltiga beslutet ännu men om det blir en tatuering så blir det den. Min särbo ångrar sig ganska rejält att hon tog upp ämnet och tycker att jag är korkad som överhuvudtaget funderar på att tatuera in ett skivomslag, hon har inte riktigt förstått att det handlar om så mycket mera än bara ett bra band...

Världens sämsta bloggare...

...det måste nog vara jag

Tänkte nånstans att jag skulle ta mig tid att sitta en stund varje kväll och reflektera över livet och skriva ned mina funderingar för främlingar att läsa. Så blev det inte riktigt...

Hursomhelst, sommaren är över och jag är nu tillbaka i helvetet på jorden som stavas U m e å. Det har varit en turbulent sommar på många sätt men det mesta har ordnat upp sig till slut. Har avslutat mina musikstudier och har precis hoppat på engelskan, äntligen lite att göra!

Ska flytta om tre veckor, har hittat en etta i en källare på Haga. Helt ok lägenhet med nyrenoverat badrum och öppen spis, ser fram emot kalla vinterkvällar :) Frågan är bara hur jag ska få plats med alla saker... Jag kontrollräknade min instrumentsamling häromdagen och kom fram till att jag är lite sjuk i huvudet. Jag har 21 instrument i lägenheten, sen skolan började har den utökats med två munspel, en till ukulele, en näsflöjt (från tv-reklamen) samt en riktigt cool lapsteel.

Har jagat älg i höst, fick tillbringa en vecka hemma i Skärvången. Kliva upp klockan 5 på morgonen och gå ut och sätta sig mitt i en skog som börjar ta på sig höstkläder, helt underbart! Har inte skjutit något men är väldigt nöjd iallafall, första dagen fick jag se en ko o kalv på 20 meters avstånd. Hoppas verkligen att jag hinner hem något mer innan snön kommer, det är inte lika mysigt att sitta på pass i 12 minusgrader och snöstorm.

Jaja, jag ska väl försöka skriva lite oftare i fortsättningen...